Synpunkter på kursen

– Att plugga som lite äldre är otroligt positivt. Jag tar det ”göttaste” som jag inte såg tidigare och vidgar min förståelse för både ämne och människor, säger Maria Hazelius, 43 år, konstnär och uppväxt i Sigtuna.
Hon är åter hemma efter ca 20 år i Paris. Där lanserade hon klädkollektioner för ett företag och innan jobbade hon som uppburen modell under fem år. Under hela perioden har hon varit målande konstnär och ställt ut regelbundet.

– Jag vill ha behörighet för att att kunna studera vidare på högskola, säger hon som huvudanledningen till varför hon började läsa i på folkhögskolan.
Här ger hon allt. Man kan ge så mycket man vill och ta emot så mycket man orkar.
Och det fungerar för vi blir både konkreta och övergripande i studierna.
– Det är mysigt och man lär sig så mycket om världen. Här blir vi blandade och accepterade, menar Maria.

Hon trodde aldrig att hon skulle gilla matte, men nu är det jättekul. Men så är det kanske med med åren, att man ser den praktiska nyttan av matten.
Lärarna här är ödmjuka och lyssnar och det ger resultat
– De har ett bagage och ett liv med sig och stressar inte iväg, berömmer hon.
Nu är Maria en glad konstnär och vill bli konstlärare för att fortsätta att vara glad.
– Men nu har jag också blivit en duktig läxmamma, tillägger hon

– I undervisningen lär vi oss inte bara att föra vår egen talan, utan också lyssna på andras åsikter. Man lär sig respektera varandra, säger Ida Rosenberg, 25 år, från Upplands Väsby.

Tidigare har hon haft ett intensivt jobb som personlig assistent till en MS-sjuk kvinna i Norrviken och har också försökt att läsa lite extra engelska och turism på Kom-Vux.

Hon besökte det vackra våriga Sigtuna under en antagningsintervju, kom in och fastnade här för att studera. Hennes mål är att få behörighet till högre studier.
– Fokhögskolan vänder sig till alla och jag kände att här har alla en chans, menar hon bestämt.
Man studerar inte bara litteratur utan jobbar mycket både i grupp och enskilt. Skolan försöker att komma utanför sina väggar genom att regelbundet göra teater- och studiebesök. Dessutom, påpekar Ida, att varje år reser man utomlands under en vecka och det ger också en samhörighet som alla har nytta av i studierna.

Snart hoppas hon bli resekonsult och jobba inom resebranschen, gärna på Arlanda eller i något annat sammanhang.

– Här finns allt och vi lär oss på snyggt sätt. Det är något metafysiskt med vår skola, säger Eemu Nurhonen, 24 år, från Märsta.
Han har tidigare gått ett år på Runö folkhögskola i Stockholm, men tröttnade på resorna och fastnade för Sigtuna.
Han har läst grafisk design, jobbat på ett postföretag och flyttgubbe, men kände att han ville komplettera sina behörigheter.
Redan vid antagningsintervjun gillade han skolan och huset har allt. Ledarinstitutet, som Allm kurs bor i, är bra för gemenskap, studier och att lära känna varandra.
Kursen i samhällskunskap uppskattar han kanske mest.
– Vi jobbade med ett byggprojekt i kommunen och på så sätt trängde vi in i samhället, menar han. Här har han plockat upp alla sina lösa trådar och kommit vidare.
Lärarna ställer upp är engagerade och öppna för mycket och fram för allt tillgänliga för handledning och frågor.
Jag bor inte på skolan men från Märsta funkar min pendling bra tycker han.
Dessutom använder vi digitala konferenser i FirstClass och här används de, så att man har någon nytta av dem, t ex när man råkar vara sjuk och behöver upplysningar.
– Det är inte 1900-tal, utan smidigt digitalt 2000-tal.

I framtiden hoppas han på att komma vidare på högskola och plugga till speditör och jobba med logistik.

– Det här blir en utmaning. Jag har inte suttit i skolbänken på tolv år, säger Niklas Karlsson, 32 år, från Märsta.
Han har arbetat och arbetar som studiotrummis och det blir det mest pop, rock och RNB, men som självlärd fotograf har det också blivit en hel del bröllops- och vimmelfoto.
– Nu vill jag ta mig vidare och få en fast punkt i min försörjning genom att få behörighet till högskola från Allmän kurs, säger han.

Han tycker sig ha redan märkt vilka kvaliteter kursen har och menar att det finns en förlåtande hållning till människor som inte har sin studieteknik helt klar. De måste få en chans att hitta rätt.
Ålderskillnaden bland de studerande och sättet att lära ut skiljer sig från allt annat han mött i skolvärlden.
– Jag känner att jag vill lära mig mer här på folkhögskolan än tidigare.
Elevrollen är också annorlunda. Det beror det nog på hans ålder menar han, för många lyssnar på honom här på skolan. I de olika studiegrupperna spelar alla roll.

Efter skolan vill han söka till en yrkesinriktad högskola och gärna läsa logistik, men, säger han, handlar det inte bara vad han tycker är kul, utan nu ska han ha ett fast jobb.
– Spela och fotografera kommer jag ändå fortsätta med, påpekar Niklas.